Skolprogram på Gene fornby -Fruktbart arbete med museipedagogik Under alla våra år på Gene fornby har vi guidat och arbetat med tusentals skolbarn både från kommunens skolor och från andra län. En del har valt att komma på ett dagsprogram för att prova forntida hantverk och sysslor, andra har valt ett övernattningsprogram för att även få sova över i långhuset och att laga mat på forntida vis. Barn i olika åldrar och med olika förutsättningar har kommit till oss, och på försomrarna har man ibland känt sig som en bandspelare med kombinerad uppfostringskanal när man stått framför skrikande klasser vars svåraste uppgift på resan har varit att lyssna och koncentrera sig. De som har arbetat med museipedagogik vet att detta begrepp kan innehålla allt från förmedlande av arkeologisk kunskap på ett för besökaren anpassat sätt till att sätta gränser, spela teater och inte minst förmedla det alla besökare i museal miljö längtar efter- att få känna och uppleva att de kliver rakt in i historien eller forntiden genom att antingen lyssna, känna, göra, lukta eller smaka. Roliga minnen Ett klart minne då pedagogiken var knepig att behärska var för rätt många år sedan när en av eleverna i en klass från Sundsvall plötsligt försvann upp i en tall under programmet. Tallarna vid Gene fornby är rätt höga, och blotta tanken på att klättra upp i en skulle kunna göra vem som helst som inte är van bergsklättrare knäsvag. Kalabalik utbröt. Kamraterna, vi och lärarna ropade och försökte få ner honom, men han skulle bara högre och högre upp i tallen. Vad skulle hända om han ramlade ner? Det ville man inte ens tänka på. En av lärarna berättade dock att just den eleven brukade klättra rätt ofta i skolan också- på ventilationstrummorna mellan de olika husen i skolan- så det här skulle nog gå bra. Och det gjorde det också, men den dagen var det med hjärtat i halsgropen vi återgick till smide, brödbakning och de andra forntida aktiviteterna. Sammanfattningsvis kan vi säga att upplevelserna med skolklasserna och det eleverna gett oss är ovärderlig kunskap och erfarenhet, och när lärarna allt som oftast berättat för mig (Maria) att jag trollbundit barnen under en guidning eller berättelse och att de aldrig lyssnat så noga som när jag talade till dem på fornlämningen eller i långhuset, då har det riktigt värmt i kroppen och man har verkligen känt att man har gjort en viktig insats för samhället och kommande generationer. |
Skolprogram |
AGMA Forntid & Äventyr AB med Destination Höga Kusten |